I en nyhet från idag så poängteras just detta, att blir det en röd(grön) valseger i höst så vill man återställa, förstatliga Bilprovningen. Det låter ju aldeles lysande, särskilt som Bilprovningen med dess VD själva välkomnar att man blir konkurrensutsatta… (länk)

Låt det vara uppenbart för var och en: höstens val är i högsta grad en fråga om ideologi. När Lars Ohly (och resten av de röd(gröna)) kritiserar avregleringen av Bilprovningen (och lovar att försöka ”stoppa” den) så finns det ideologiska bakgrunder till detta.

Man kanske rentav anser att testning och årlig granskning av personbilar är en del av den basala samhällsservicen som bör utföras i offentlig regi?

Precis som inom andra marknader – telefoni (Televerket som blev Telia och som numera agerar på marknadens villkor, till stort gagn för konsumenterna), TV (SVT har ju tyvärr fortfarande makten över pengarna genom den förlegade och omoderna licenspolitiken), elektricitet (ja… visst, det finns ju dem som menar att avregleringen här gjort priserna högre. Men det finns åtminstone valfrihet att välja, vilket jag tycker är positivt) – så är det att föredra för konsumenterna om det finns olika aktörer som erbjuder en tjänst. ”One size fits all” gäller helt enkelt inte.

Det här är egentligen precis samma sak som frågan om friskolors vara eller icke vara. Ska det ens få finnas några privata aktörer som konkurrerar med ”statens” verksamhet? Ska det ens få finnas några privata hälsovårdsinstitutioner som gör ett marknadsmässigt försök att erbjuda en mer kvalitativ vård än landstingens? Ska det ens få finnas några äldreboenden som har en privat huvudman?

Let’s face it. Vi lever inte längre på 60- eller 70-talet. Vi sitter inte och tittar på SVT1 om kvällarna. T.o.m. Sveriges Television har ju nu fyra egna kanaler! Det är dags att vakna, Lars Ohly with friends, och acceptera att marknadsekonomin är här för att stanna.

Låt oss rösta rätt i höst. Allt höger om Miljöpartiet är att föredra, eftersom även (mp) som ju annars kan vara ganska sympatiska om siders, tycks ha vikit ner sig för för den gammalmodiga och väl beprövade sovjetiska vänsterretoriken.

Underbart att det finns något land som vågar gå emot den vänstervridna, liberala, homosexförespråkande influensen från Västeuropas politiker och medier.

Ålgars kommentar:

Inför dem som tänker så tappar jag orden.

Skönt! Då slapp vi några negativa kommentarer med andra ord. Så här såg förresten hela min kommentar på Vasabladet om detta ut:

Tycker detta låter som en *mycket bra* lagstiftning faktiskt! Underbart att det finns något land som vågar gå emot den vänstervridna, liberala, homosexförespråkande influensen från Västeuropas politiker och medier.

Det är väl knappast någon som kan anse att exempelvis polygami bidrar till en positiv samhällsutveckling? Spel och dobbel är ju knappast heller något som hjälper människor till ett bättre liv. Mycket rakryggat och modigt av Litauen, mer sådant tack!

I Sverige har vi liknande lagar. Det är bara det att våra lagar handlar om andra saker. Det är t.ex. förbjudet att sända TV-reklam riktad mot barn, alltså exempelvis reklam för leksaker (detta gäller tyvärr bara TV4, andra kanaler som TV3 och Kanal5 sänder signalen från andra länder, så de har åtminstone en teoretisk möjlighet att kringgå reglerna) och alkohol. Därför ser vi de här löjliga reklamsnuttarna vid hockey-VM där det görs reklam för ”Norrlands Guld (Alkoholfri)”; som om någon vettig människa skulle gå och köpa alkoholfri öl…?

Hursomhelst, kontentan är att vi även i Sveriges förlovade land (som ju alltid är ett förgångsland på samtliga områden… eller hur det nu var…) har regler som förbjuder vissa typer av reklam.

Litauen har nu tagit liknande steg, men gjort en annan värdering av vilken typ av påverkan som är skadlig.

Det jag tycker är bra med denna lagstiftning är att den förpassar mörkrets verksamhet (alltså t.ex. gayklubbar, spelhallar etc.) till en mer undanskymd plats, en plats som den enligt mig bör ha. Dessa typer av verksamhet bör inte, skall inte basuneras ut i vanliga tidningar! Låt den som aktivt söker efter sådant hitta det, men gör gärna det svårt att hitta det.

Det som jag också tycker är ”coolt” (för att använda ett modernt och passande ord) är att det är så politiskt inkorrekt att göra detta, så det stänker. Man kan riktigt se mediemogulerna sitta med sina röda slipsar och gnissla tänderna i missnöje. Ljuvligt! Det är så många saker i vår värld som går i rakt motsatt riktning som detta; Ecce Homo-utställningen i Uppsala domkyrka, könsneutrala äktenskap, kvoterad föräldrapenning… you name it. Skulle man inte veta bättre skulle man nog kunna misstänka att det sitter en liten feministisk, homo-lobbyande klick med människor och styr vad som ska skrivas i tidningar och vilka absurda åsikter de politiska partierna ska propagera för just idag…

Vad var det då Hägglund hade sagt som var så förskräckligt? Jo, han attackerade kulturvänstern. Huvaligen! Får man verkligen göra så i (S)verige? Tydligen inte, för reaktionen lät inte vänta på sig från denna tidning. Jag väljer här att börja med att publicera några citat från Hägglunds tal (dessa publicerades i Ekon som skrämmer-krönikan i en mer förkortad variant).

Men inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget och annat hyllande av sådant som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit.

Lite senare:

Jag har sagt att vi kristdemokrater är verklighetens folk. Med det menar jag inte bara de som är aktiva i partiet utan alla svenskar som lever på ett sätt vänstern inte vill att de ska leva.

De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest.

Men dem hittar vänstern av någon anledning alltid något fel på. Krönikörerna talar om för dem att de ska skämmas för att de är inskränkta.

Teaterregissörerna talar om för dem att deras tillvaro är falsk och förljugen. Och i förskolan får barnen veta att lekarna måste vara könsrollsneutrala.

Att påstå dessa saker är tydligen i vårt politiskt korrekta (S)verige alltför framsynt. MarieLouise Samuelssons synnerligen ”genomtänkta” analys av Hägglunds tal avslutas med dessa stycken:

Men om Hägglund själv besatt den bildning han efterlyser skulle han känna igen sina resonemang från ett förflutet som förskräcker, då larm om kulturens förfall stämplade, exempelvis, Henrik Ibsen och Émile Zola som uttryck för dekadens.

Politiker som frestas att tala om ”folket” relaterat till kulturpolitik behöver en särskild skönlitterär kanon. På läslistan är Sebastian Haffners En tysk mans historia given, med Ingemar Karlssons och Arne Ruths Samhället som teater – estetik och politik i tredje riket som bredvidläsning.

Hägglunds egna ord kan fungera som fotnot. ”Att ”väcka debatt” har kommit att bli en branschursäkt för precis vilka billigheter som helst.

I klartext: jag känner mig träffad, du är nazist (eller har åtminstone totalitära tendenser) och därför behöver jag inte lyssna på dig.

Är inte detta ett fruktansvärt oseriöst sätt att bemöta en meningsmotståndare? Det tycker åtminstone jag. Det är ett klassiskt retoriskt trick som kallas för ”guilt by association”. Med andra ord: försök att på något sätt visa att din meningsmotståndare kan associeras med någon företeelse som är allmänt förknippad med något negativt, så slipper du bemöta de sakmässiga argumenten.

Jag tycker att Hägglund faktiskt har flera poänger i det han påpekar. Det är otvetydigt en snedvridning mot vänsterhållet bland våra svenska medier. Sedan får de kalla sig oberoende liberaler, oberoende socialdemokrater eller vad de nu vill. De är vänstervridna i sina värderingar i vilket fall som helst.

Det betyder: homosexualitet anses som något helt naturligt och oproblematiskt (och den som ifrågasätter detta problematiseras i gengäld), feminism anses som sunt och ett paradigm som inte får ifrågasättas (de könsrollsneutrala lekarna på förskolan är ju ett tydligt exempel på detta!). ”Den svenska modellen” lovprisas och USA (och Israel) svartmålas. Detta är vänsterpressen, sammanfattad i några få meningar.

Och Gud nåde dig, Hägglund eller någon annan, om du vågar genomskåda och ifrågasätta detta!

Kalla mig nazist, mörkbrun eller vad ni vill, men jag menar att så länge media fortsätter att ifrågasätta ”verklighetens folk” och anse dess värderingar förlegade, så behövs politiker som Göran Hägglund, som faktiskt vågar säga ifrån om detta. Att man i artikeln letat reda på ett foto där Göran ser riktigt arg och totalitär ut, är ju ganska talande i sig själv…

All samhällsutveckling är inte positiv. Tack Göran för att du vågar säga detta!