Häromdagen så bordade ju Israels arme (IDF) några båtar som var på väg med en hjälpsändning till Gaza. Händelsen utvecklades till en konfrontation, där 9 av fredsaktivisterna ombord på båten Mavi Marmara dödades, vilket självklart är en tragedi. Men det är inte alls lika självklart vilka som egentligen bär skulden för det inträffande.

Titta på den här videon, filmad och publicerad av IDF. Fråga dig själv efteråt: är verkligen dessa ”fredsaktivister” så oskyldiga och harmlösa som vissa vill göra gällande? Är verkligen Israel ”Satans mördare”, som Vänsterpartiets Lars Ohly m.fl. vill göra gällande?

Man kan inte påstå att de precis är några pacifister, åtminstone… Då attackerar man inte soldater med järnrör!

Niklas Wykman, ordförande för MUF, Moderata Ungdomfsörbundet,  uttalade sig om saken via Facebook. Det intressanta är det efterspel som uttalandet fick. Partisekreteraren för Moderaterna, Per Schlingmann, betecknade uttalandena som ”orimliga och olyckliga”. Detta visar på den otroliga politiska korrekthet som råder i Sverige. Våga inte säga något som strider mot det allmänna politiska koncensus som råder; kritisera Israel, och tala inte om t.ex. det faktum att även Egypten blockerar gränserna till Gaza-remsan. Nej, det är ju bara Israel som är boven. Förstås.

Det är självklart att Israel begick misstag i det som hände. Där tycker jag inte vi behöver diskutera så mycket. Men samtidigt tycker jag man känna en djup förståelse för de IDF-soldater som skickades ner (från luften) till Mavi Marmara. De blev ju ganska så direkt attackerade av dessa ulvar i fårakläder som kallar sig ”fredsaktivister” (Ni vet väl att Antikrist också kommer vara en fredsaktivist, btw?). Vad ska man göra om man blir attackerad med järnrör? Vända andra kinden till? Den som påstår något sådant har totalt missförstått Jesu ord, skulle jag vilja påstå.

Grundproblemet med hela Ship to Gaza-rörelsen är att man ger sig in och lägger sig i en väpnad konflikt mellan två parter – Israel å ena sidan, och de palestinska Gaza-araberna, ledda av Hamas, å andra sidan. Att tro att man bara kan komma här och segla in i ett krig är väldigt naivt, och tyvärr typiskt svenskt (i negativ bemärkelse).

Det hela visar på följande saker:

• Den politiska korrektheten råder och partipiskan viner, som den brukar göra. Våga inte ha någon annan åsikt än det allsmäktiga politiska etablissemanget!
• Ship to Gaza-rörelsen var ingen äkta pacifistisk rörelse, som helhet. Enstaka personer kan absolut ha varit det, och dessa har jag inget ont att säga emot.
• Lars Ohly skulle bli en fruktansvärt dålig utrikesminister, beträffande Sveriges relation till Israel. Rösta i höst, och rösta på ett parti som åtminstone har någon respekt och förståelse för den israeliska politiken…