Nu är väl upplägget på det här programmet någon form av ”humoristiskt” debattprogram. Men oj oj, det kändes nog verkligen oseriöst och löjligt får jag säga. ”Påklistrat” och töntigt på något vis. Varför behövde de förstöra en annars ganska intressant möjlighet till debatt mellan Monica Pensar-Granroth och Bjarne Kallis genom en märklig inramning och också kanske ett litet dåligt sätt att leda själva debatten av programledaren.

Det känns som att debatterna här i Finland på något sätt är mer ”röriga” än hemma i kära moder Svea. Mer att folk talar i munnen på varandra – jo, det görs ju i Sverige också ibland visserligen. Men det känns liksom mer ”hetsigt” på något sätt, även i mer seriösa debattprogram har det alltså känts på det sättet när jag kollat.

Vad man diskuterade? Frågan om homosexualitet som varit på tapeten här i Finland på grund av några uttalanden från Kristdemokraternas ordförande Päivi Räsänen. Det är ganska intressant tycker jag, hur trenderna har kunnat svänga på det här sättet. Förr i tiden var nog homosexualitet ganska allmänt ansett som en psykisk sjukdom, och det var enligt lag straffbart att utföra homosexuella handlingar.

Nu har pendeln svängt över så att den som anser att homosexualitet är något onormalt och/eller sjukligt anses som väldigt extrem. Alltså precis raka motsatsen till vad man tyckte för kanske 50-100 år sedan.

Hur kommer man tänka en sisådär 50-100 år framåt i tiden kring detta? Fundera gärna på det en stund.

(Till sist vill jag bara säga att jag respekterar alla människors fria val och där inkluderas även rätten eller möjligheten att vara homosexuell. Däremot anser jag också att man har rätt att kritisera homosexualitet och även anse att det är ett sjukligt beteende, utan att för den skull på något vis ”hetsa” mot homosexuella personer eller så. Ett fritt land innebär att bägge dessa friheter står till vårt förfogande, och så måste det vara – annars är vi inte länge fria, utan förtryckta.)

I en nyhet från idag så poängteras just detta, att blir det en röd(grön) valseger i höst så vill man återställa, förstatliga Bilprovningen. Det låter ju aldeles lysande, särskilt som Bilprovningen med dess VD själva välkomnar att man blir konkurrensutsatta… (länk)

Låt det vara uppenbart för var och en: höstens val är i högsta grad en fråga om ideologi. När Lars Ohly (och resten av de röd(gröna)) kritiserar avregleringen av Bilprovningen (och lovar att försöka ”stoppa” den) så finns det ideologiska bakgrunder till detta.

Man kanske rentav anser att testning och årlig granskning av personbilar är en del av den basala samhällsservicen som bör utföras i offentlig regi?

Precis som inom andra marknader – telefoni (Televerket som blev Telia och som numera agerar på marknadens villkor, till stort gagn för konsumenterna), TV (SVT har ju tyvärr fortfarande makten över pengarna genom den förlegade och omoderna licenspolitiken), elektricitet (ja… visst, det finns ju dem som menar att avregleringen här gjort priserna högre. Men det finns åtminstone valfrihet att välja, vilket jag tycker är positivt) – så är det att föredra för konsumenterna om det finns olika aktörer som erbjuder en tjänst. ”One size fits all” gäller helt enkelt inte.

Det här är egentligen precis samma sak som frågan om friskolors vara eller icke vara. Ska det ens få finnas några privata aktörer som konkurrerar med ”statens” verksamhet? Ska det ens få finnas några privata hälsovårdsinstitutioner som gör ett marknadsmässigt försök att erbjuda en mer kvalitativ vård än landstingens? Ska det ens få finnas några äldreboenden som har en privat huvudman?

Let’s face it. Vi lever inte längre på 60- eller 70-talet. Vi sitter inte och tittar på SVT1 om kvällarna. T.o.m. Sveriges Television har ju nu fyra egna kanaler! Det är dags att vakna, Lars Ohly with friends, och acceptera att marknadsekonomin är här för att stanna.

Låt oss rösta rätt i höst. Allt höger om Miljöpartiet är att föredra, eftersom även (mp) som ju annars kan vara ganska sympatiska om siders, tycks ha vikit ner sig för för den gammalmodiga och väl beprövade sovjetiska vänsterretoriken.

Häromdagen så bordade ju Israels arme (IDF) några båtar som var på väg med en hjälpsändning till Gaza. Händelsen utvecklades till en konfrontation, där 9 av fredsaktivisterna ombord på båten Mavi Marmara dödades, vilket självklart är en tragedi. Men det är inte alls lika självklart vilka som egentligen bär skulden för det inträffande.

Titta på den här videon, filmad och publicerad av IDF. Fråga dig själv efteråt: är verkligen dessa ”fredsaktivister” så oskyldiga och harmlösa som vissa vill göra gällande? Är verkligen Israel ”Satans mördare”, som Vänsterpartiets Lars Ohly m.fl. vill göra gällande?

Man kan inte påstå att de precis är några pacifister, åtminstone… Då attackerar man inte soldater med järnrör!

Niklas Wykman, ordförande för MUF, Moderata Ungdomfsörbundet,  uttalade sig om saken via Facebook. Det intressanta är det efterspel som uttalandet fick. Partisekreteraren för Moderaterna, Per Schlingmann, betecknade uttalandena som ”orimliga och olyckliga”. Detta visar på den otroliga politiska korrekthet som råder i Sverige. Våga inte säga något som strider mot det allmänna politiska koncensus som råder; kritisera Israel, och tala inte om t.ex. det faktum att även Egypten blockerar gränserna till Gaza-remsan. Nej, det är ju bara Israel som är boven. Förstås.

Det är självklart att Israel begick misstag i det som hände. Där tycker jag inte vi behöver diskutera så mycket. Men samtidigt tycker jag man känna en djup förståelse för de IDF-soldater som skickades ner (från luften) till Mavi Marmara. De blev ju ganska så direkt attackerade av dessa ulvar i fårakläder som kallar sig ”fredsaktivister” (Ni vet väl att Antikrist också kommer vara en fredsaktivist, btw?). Vad ska man göra om man blir attackerad med järnrör? Vända andra kinden till? Den som påstår något sådant har totalt missförstått Jesu ord, skulle jag vilja påstå.

Grundproblemet med hela Ship to Gaza-rörelsen är att man ger sig in och lägger sig i en väpnad konflikt mellan två parter – Israel å ena sidan, och de palestinska Gaza-araberna, ledda av Hamas, å andra sidan. Att tro att man bara kan komma här och segla in i ett krig är väldigt naivt, och tyvärr typiskt svenskt (i negativ bemärkelse).

Det hela visar på följande saker:

• Den politiska korrektheten råder och partipiskan viner, som den brukar göra. Våga inte ha någon annan åsikt än det allsmäktiga politiska etablissemanget!
• Ship to Gaza-rörelsen var ingen äkta pacifistisk rörelse, som helhet. Enstaka personer kan absolut ha varit det, och dessa har jag inget ont att säga emot.
• Lars Ohly skulle bli en fruktansvärt dålig utrikesminister, beträffande Sveriges relation till Israel. Rösta i höst, och rösta på ett parti som åtminstone har någon respekt och förståelse för den israeliska politiken…

Men sedan kommer vi förstås in på det här med kompiskopiering, och var gränserna egentligen går. Den diskussionen tänker jag inte ta nu. Däremot är det helt klart att det mesta av materialet som distribueras via Pirate Bay är åtminstone i en gråzon för vad som är lagligt eller ej. Nu tänker jag alltså inte på själva torrent-filerna, utan de ISO-filer, AVI-filer, ZIP-filer etc som tillhandahålls via nyss nämnda torrent-filer; de innehåller i nästan samtliga fall upphovsrättskyddat material som inte får kopieras utan begränsningar.

Det har varit min uppfattning att det därför är ganska vettigt att man låter stänga ner Pirate Bay eftersom den som sagt ägnar sig åt ”medhjälp till brott”.

Men ikväll började jag fundera… vänta lite nu? Det handlar ju om en sajt som ännu inte dömts, hur kan man kräva att en icke dömd sajt stängs ner? Är det inte ganska farligt om sådant sker?

Tänk om detta är en del i förberedelserna inför ändens tid? Tänk om detta bara är början? Det riktigt allvarliga i det hela är ju att en domstol åsidosätter några grundliga rättsliga principer (yttrandefriheten, rättssäkerheten) och utdelar ett hot om vite på 500 000 SEK om inte Pirate Bays internetleverantörs internetleverantör stänger ner sajten.

Tänk om nästa steg är att bygga upp ett ännu rigorösare kontrollsystem? Det kanske görs under upphovsrättens täckmantel; orsaken kanske sägs vara att hindra folk från att piratkopiera, då inga andra medel tycks räcka till.

Men tänk om den verkliga orsaken till detta system (andligt sett; jag menar inte att de människor som driver detta personligen är medvetna om vad de är en del av) är en del i uppbyggnaden av det kontrollsamhälle som kommer att användas av det antikristliga världssamfundet i ändens tid för att hålla koll på, och förtrycka, dem som vägrar att ge upp sin tro på Jesus, som vägrar att låta sig styras av det antikristliga systemet, och som vägrar att ta vilddjurets märke på sin panna eller hand (Upp. 13:16-17). Huvaligen säger jag bara!

Det är nästan så att man är benägen att rösta på Piratpartiet, för att motverka denna utveckling. Jag skojar inte! Det handlar faktiskt inte om att jag stöder Pirate Bay, utan om att jag ser det allvarliga i den här samhällsutvecklingen.

Någon annan som ser samma sak som jag?

Underbart att det finns något land som vågar gå emot den vänstervridna, liberala, homosexförespråkande influensen från Västeuropas politiker och medier.

Ålgars kommentar:

Inför dem som tänker så tappar jag orden.

Skönt! Då slapp vi några negativa kommentarer med andra ord. Så här såg förresten hela min kommentar på Vasabladet om detta ut:

Tycker detta låter som en *mycket bra* lagstiftning faktiskt! Underbart att det finns något land som vågar gå emot den vänstervridna, liberala, homosexförespråkande influensen från Västeuropas politiker och medier.

Det är väl knappast någon som kan anse att exempelvis polygami bidrar till en positiv samhällsutveckling? Spel och dobbel är ju knappast heller något som hjälper människor till ett bättre liv. Mycket rakryggat och modigt av Litauen, mer sådant tack!

I Sverige har vi liknande lagar. Det är bara det att våra lagar handlar om andra saker. Det är t.ex. förbjudet att sända TV-reklam riktad mot barn, alltså exempelvis reklam för leksaker (detta gäller tyvärr bara TV4, andra kanaler som TV3 och Kanal5 sänder signalen från andra länder, så de har åtminstone en teoretisk möjlighet att kringgå reglerna) och alkohol. Därför ser vi de här löjliga reklamsnuttarna vid hockey-VM där det görs reklam för ”Norrlands Guld (Alkoholfri)”; som om någon vettig människa skulle gå och köpa alkoholfri öl…?

Hursomhelst, kontentan är att vi även i Sveriges förlovade land (som ju alltid är ett förgångsland på samtliga områden… eller hur det nu var…) har regler som förbjuder vissa typer av reklam.

Litauen har nu tagit liknande steg, men gjort en annan värdering av vilken typ av påverkan som är skadlig.

Det jag tycker är bra med denna lagstiftning är att den förpassar mörkrets verksamhet (alltså t.ex. gayklubbar, spelhallar etc.) till en mer undanskymd plats, en plats som den enligt mig bör ha. Dessa typer av verksamhet bör inte, skall inte basuneras ut i vanliga tidningar! Låt den som aktivt söker efter sådant hitta det, men gör gärna det svårt att hitta det.

Det som jag också tycker är ”coolt” (för att använda ett modernt och passande ord) är att det är så politiskt inkorrekt att göra detta, så det stänker. Man kan riktigt se mediemogulerna sitta med sina röda slipsar och gnissla tänderna i missnöje. Ljuvligt! Det är så många saker i vår värld som går i rakt motsatt riktning som detta; Ecce Homo-utställningen i Uppsala domkyrka, könsneutrala äktenskap, kvoterad föräldrapenning… you name it. Skulle man inte veta bättre skulle man nog kunna misstänka att det sitter en liten feministisk, homo-lobbyande klick med människor och styr vad som ska skrivas i tidningar och vilka absurda åsikter de politiska partierna ska propagera för just idag…

Vad var det då Hägglund hade sagt som var så förskräckligt? Jo, han attackerade kulturvänstern. Huvaligen! Får man verkligen göra så i (S)verige? Tydligen inte, för reaktionen lät inte vänta på sig från denna tidning. Jag väljer här att börja med att publicera några citat från Hägglunds tal (dessa publicerades i Ekon som skrämmer-krönikan i en mer förkortad variant).

Men inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget och annat hyllande av sådant som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit.

Lite senare:

Jag har sagt att vi kristdemokrater är verklighetens folk. Med det menar jag inte bara de som är aktiva i partiet utan alla svenskar som lever på ett sätt vänstern inte vill att de ska leva.

De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest.

Men dem hittar vänstern av någon anledning alltid något fel på. Krönikörerna talar om för dem att de ska skämmas för att de är inskränkta.

Teaterregissörerna talar om för dem att deras tillvaro är falsk och förljugen. Och i förskolan får barnen veta att lekarna måste vara könsrollsneutrala.

Att påstå dessa saker är tydligen i vårt politiskt korrekta (S)verige alltför framsynt. MarieLouise Samuelssons synnerligen ”genomtänkta” analys av Hägglunds tal avslutas med dessa stycken:

Men om Hägglund själv besatt den bildning han efterlyser skulle han känna igen sina resonemang från ett förflutet som förskräcker, då larm om kulturens förfall stämplade, exempelvis, Henrik Ibsen och Émile Zola som uttryck för dekadens.

Politiker som frestas att tala om ”folket” relaterat till kulturpolitik behöver en särskild skönlitterär kanon. På läslistan är Sebastian Haffners En tysk mans historia given, med Ingemar Karlssons och Arne Ruths Samhället som teater – estetik och politik i tredje riket som bredvidläsning.

Hägglunds egna ord kan fungera som fotnot. ”Att ”väcka debatt” har kommit att bli en branschursäkt för precis vilka billigheter som helst.

I klartext: jag känner mig träffad, du är nazist (eller har åtminstone totalitära tendenser) och därför behöver jag inte lyssna på dig.

Är inte detta ett fruktansvärt oseriöst sätt att bemöta en meningsmotståndare? Det tycker åtminstone jag. Det är ett klassiskt retoriskt trick som kallas för ”guilt by association”. Med andra ord: försök att på något sätt visa att din meningsmotståndare kan associeras med någon företeelse som är allmänt förknippad med något negativt, så slipper du bemöta de sakmässiga argumenten.

Jag tycker att Hägglund faktiskt har flera poänger i det han påpekar. Det är otvetydigt en snedvridning mot vänsterhållet bland våra svenska medier. Sedan får de kalla sig oberoende liberaler, oberoende socialdemokrater eller vad de nu vill. De är vänstervridna i sina värderingar i vilket fall som helst.

Det betyder: homosexualitet anses som något helt naturligt och oproblematiskt (och den som ifrågasätter detta problematiseras i gengäld), feminism anses som sunt och ett paradigm som inte får ifrågasättas (de könsrollsneutrala lekarna på förskolan är ju ett tydligt exempel på detta!). ”Den svenska modellen” lovprisas och USA (och Israel) svartmålas. Detta är vänsterpressen, sammanfattad i några få meningar.

Och Gud nåde dig, Hägglund eller någon annan, om du vågar genomskåda och ifrågasätta detta!

Kalla mig nazist, mörkbrun eller vad ni vill, men jag menar att så länge media fortsätter att ifrågasätta ”verklighetens folk” och anse dess värderingar förlegade, så behövs politiker som Göran Hägglund, som faktiskt vågar säga ifrån om detta. Att man i artikeln letat reda på ett foto där Göran ser riktigt arg och totalitär ut, är ju ganska talande i sig själv…

All samhällsutveckling är inte positiv. Tack Göran för att du vågar säga detta!

När det är valtider så brukar det ju delas ut en del reklam och det finska kommunalvalet är inget undantag. Olika partier har delat ut sin reklam de senaste dagarna och idag fick vi ett papper från MSK – Mustasaaren Suomenkielisten Kunnalisjärjestö. (ung. ”Korsholms Finskspråkiga Kommunförening”)

Finland är ju som bekant ett tvåspråkigt land, med finska och svenska som officiella språk. Detta till trots så delades reklamen från MSK ut enbart på finska. Nåväl, majoriteten i Finland talar väl ändå finska, kan någon som läser detta hävda. Ja, det stämmer – så är dock inte fallet i Korsholm. I Korsholm är de svenskspråkiga i tydlig majoritet – 71% av kommunens invånare är registrerade som svenskspråkiga enligt kommunens hemsida.

Ändå så vill MSK sprida sitt budskap enbart på finska.

Det bör ju nämnas i rättvisans namn att somliga av de andra partiernas valbudskap var skrivna på enbart svenska. Det kan ju dock på sätt och vis anses motiverat, utifrån att det är majoritetens språk i kommunen. (även om det förstås också är viktigt att minoritetens rätt tillgodoses)

Vad vill då detta MSK? Jo, en av deras främsta frågor (för att inte säga den främsta frågan?) tycks vara ett samgående med Vasa. Jag skriver ”tycks” eftersom deras valreklam är ju som sagt bara på finska, och finska är inte ett språk som jag behärskar.

Jo, jag tackar jag… om det är detta ett samgående med Vasa innebär – att information av allmänintresse endast görs tillgänglig på finska – så betackar jag mig något sådant. Tack, men nej tack, vi klarar oss bra som det är utan ännu mer förfinskningsprojekt.

MSK gör ju här sig själva en otjänst också, får man ju säga. De vill att Korsholm ska gå ihop med Vasa, fine. OK, jag fattar poängen. Men om man ska få genom något sådant så behöver man ju få majoritet för det i kommunfullmäktige. Och om 71% av befolkningen har svenska som sitt modersmål så är det väl ganska ogenomtänkt att tro att man ska kunna få en tillräckligt stor andel av dessa att rösta på sitt parti, när man inte ens presenterar sina idéer på Finlands bägge officiella språk? (dvs finska och svenska)

Lycka till på söndag MSK, men min röst får ni åtminstone inte, det är en sak som står helt klart.