Utslagna ur OS redan i kvartsfinalen, efter förlust mot Slovakien. Förlust mot Finland i Euro Hockey Tour med 7-0 (!) och 8-3. Sånt får bara inte hända. Visst, man kan förlora en match eller två, även mot ett lag som Finland (som beroende på dagsform är aningen sämre eller aningen bättre än Sverige). Men 7-0. Så mycket förlorar man bara inte med. Jag menar, så illa spelar ju Sverige sällan mot de ”riktigt bra” lagen, alltså Canada, Ryssland eller Tjeckien.

Så Bengans sista säsong var ingen riktig hit, det är nog ingen understatement. Visst, han förde Tre Kronor till en bronsmedalj i VM, men det var å andra sidan efter att fjärde gången i rad ha blivit utslagna i semifinalen.

Därför var det särskilt roligt ikväll när Sverige spelade ut Tjeckien. En trygg och bra säker. Det började bli lite svajigt där ett tag, när tjeckerna reducerade till 4-2. Men de kom aldrig närmare än så. Kändes lite flummigt där också när målvakten knappt visste om han skulle lämna kassen eller ej – var det bara ett taktiskt drag för att vinna tid, eller var det faktiskt så osäkert som det såg ut?

Så, Sverige är nu i VM-final igen. För första gången sedan 2006. Då vann vi matchen och därmed VM-guld. Det återstår att se om det går lika bra den här gången. Men faktum är att jag tycker nästan inte det spelar någon roll. Även om Sverige skulle förlora (vilket jag självfallet inte hoppas att de ska göra) så käns det som en framgångsrik säsong för svensk ishockey, och för Pär Mårts ledarskap. Han har lyckats införa en ny, roligare typ av hockey. Visst, man kör inte den hela tiden (60 minuter per match), men är på gång. Det går åt rätt håll. Och det är väldigt kul!

Det ska bli väldigt intressant att följa fortsättningen på detta. Dels VM-finalen förstås, och sedan VM i Finland/Sverige nästa år, VM i Sverige/Finland året därpå och sedan OS i Sochi 2014. Fortsätter det så här bra så är det nog inte alls omöjligt att vi ser Pelle Mårts i båset även där. Hoppas NHL går med att släppa sina spelare dit också, så kan det nog bli en del riktigt kul och bra matcher.

Matchen kändes lite ljum i början. Finland inledde med första målet och det kändes väl lite sisådär. Det roliga var att Sverige gjorde 1-1, och vände sedan finskt 2-1-underläge till 2-2 och vann som sagt sedan till slut. Det känns lite grann som att Per Mårds har fått något bra i rullning. Hade det varit under Bengans tid tror jag nämligen inte man hade orkat arbeta sig tillbaka i den här matchen. Men antingen så gjorde man faktiskt något bra i laget, eller så gjorde Finland det dåligt – eller, kanske ännu mer troligt, så är det en kombination av dessa bägge faktorer…

I vilket fall som helst: stort grattis till turneringssegern! Det är sånt här bra spel vi vill se från våra kära kronor i VM också i Slovakien, i maj. Heja Sverige!

(Man kan ju också se det som att HTPCn jag bygger, med en fungerande EPG och inspelningsfunktion – vår nuvarande funkar inte helt optimalt – är välbehövd.)

Gillar också Mårds inställning som nämns i länken som jag skrev i början av inlägget: ”Jag är nöjd med det jag ser men jag ag tycker att det är för många blindpassningar. Nu ska vi gå för det fjärde målet och ingenting annat, säger förbundskaptenen Pär Mårts.” Exakt så där vill jag att en svensk förbundskapten ska tänka! Jag är så glad att vi fått in Per Mårds nu, det ska bli mycket intressant att se hur det går. Matchen imorgon, jo, men framförallt i förlängningen. VM 2011, och på lite längre sikt, OS 2014. OS 2010 var ju en stor flopp ur svenskt perspektiv, så jag tycker målsättningen i OS2014 ska vara att göra en ”Turin”, en ”Lillehammer” – att vinna OS-guld helt enkelt. Vi har kapaciteten, framförallt när vi får räkna in våra NHL-stjärnor som Lidas (även om han nog har slutat vid det laget , Alfie (Daniel Alfredsson), Sedinarna, Kronwall, Dougie Murray et cetera. Men det känns tyvärr inte som att vi alls lyckades maximera lagets totala förmåga i Vancouver 2010. Så, mina förhoppningar på Sochi 2014 är stora. Absolut minimum är att det ska gå bättre än förra gången, då vi åkte ut i kvarten. En rimlig förväntan är snarare att Tre Kronor ska spela final – och vinner man, så har man verkligen lyckats riktigt bra (särskilt om det är typ Canada som motståndare).

Och så kom den då, den omdiskuterade timeouten. Vet inte om den egentligen var så otroligt dum. Man kan förstå den, om man tänker på att vilja vila backarna. Men tyvärr så kan man såhär i efterhand se att den kanske gav Tjeckien exakt de som de själva behövde för att samla trupperna och tala igenom spelet, innan de så går in och kvitterar matchen…

Och så straffarna. Här känner jag faktiskt att det måste bli uppryckning från Sveriges sida. Någon av TV6-kommentatorerna nämnde att den tjeckiske målvakten är mer van än Jonas Gustafsson på att hantera straffar, eftersom man i NHL har straffar när det slutar oavgjort (efter att först ha spelat en förlängning, min kommentar). Men i Elitserien gör man inte på det sättet. Istället så blir det bara förlängning; är det fortfarande mållöst går lagen därifrån med varsin poäng (så som jag förstått det).

Detta är naturligtvis inte alls bra. Det gör att spelarna, både målvakter och utespelare, blir ju inte alls lika vana och erfarna vid straffläggning. Linus Omark ska ha en fet credit för att han faktiskt ändå sätter sin straff, men tyvärr så misslyckades ju både den första straffläggaren från Sverige och den sista (Tony Mårtensson). Med mer träning på straffar så tror jag man får upp effektiviteten och får lite mindre ”nerv” i det hela. Man lyckas höja sig det där lilla snäppet extra, som kanske i den här matchen hade lett till en VM-final…

Nu blev det inte så, utan Sverige får istället nöja sig med sin tredje raka VM-bronsmatch. Det är väl inte fy skam i och för sig, men ändå. Ryssland spelar sin tredje raka VM-final (de vann ju både 2008 i Canada och 2009 i Schweiz)…

Nu är det gärnet som gäller imorgon. Allt annat än en bronsmedalj är underkänt. Tyskland ska helt enkelt inte ha någon chans mot Tre Kronor, särskilt inte om de spelar så pass bra som man faktiskt gjorde idag. Heja Sverige!

Jag tycker att Bengan (Bengt-Åke Gustafsson) får ta en ordetnlig funderare nu, om han inte redan börjat. Ska det vara Stefan Liv eller Henke Lundqvist som vaktar kassen i Tyskland i hockey-VM? Liv borde ju vara glödhet just nu, men frågan är om han är ”mätt” nu efter SM-guldet eller om han skulle förmå att ladda om och ”ge allt” en gång till om ca 2 veckor.

Henke Lundqvist å andra sidan borde vara revanschsugen, men… frågan är om inte Liv ändå vore ett bättre val, just nu.

Ska bli kul med en härlig avslutning på hockeysäsongen, såhär lite på försommaren… Det är rätt sjukt att arrangera hockey-VM så sent som i maj, är det inte? Särskilt i Tyskland. Jag menar, spelarna kommer ju nästan kunna åka och bada (utomhus alltså) mellan matcherna… låter inte som så där väldigt vintrigt och så. OS placering i februari känns betydligt mer ”rätt”.

Först vill jag säga att jag är inte riktigt nöjd med Bengt-Åkes insats. Precis som Micke Renberg är inne på så fick bröderna Sedin bara spela 8 minuter i de två första perioderna, och det är nog alltför lite. Det är trots allt tränarens uppgift att se till att rätt gubbar lirar, så här tycker jag inte Bengt-Åke kan skylla ifrån sig med att ”de fick fler byten” eller liknande. Han måste ha bättre koll helt enkelt, och driva en mer aktiv coachning.

Sedan så är det en annan sak som är lite intressant… Det är matchen mot Vitryssland från 2002. En finlandssvensk kollega tipsade mig om den här artikeln. Svenska medier gav Sverige segern redan på förhand, och så gick det som det gick… ungefär likadant som nu: man blev alltför självsäkra, vilket tyvärr brukar straffa sig.

Men låt oss nu jämföra just Vitrysslands-matchen från 2002. Det finns nämligen skrämmande stora likheter:

• Matchen mot Vitryssland var i OS. Precis som idag.
• Matchen mot Vitryssland var en kvartsfinal. Precis som idag.
• Matchen mot Vitryssland slutade 4-3 till ”fel” lag. Precis som idag.
• Matchen mot Vitryssland spelades i Nordamerika (dock med stor rink). Precis som idag.
• Innan matchen mot Vitryssland hade Sverige vunnit tre raka matcher (mot Kanada, Tjeckien och Tyskland). Precis som idag hade man innan kvartsfinalen inte tappat en enda poäng!

Det är nog som Kaj Kunnas sa: ett lag har inte vunnit OS utan att förlora en match sedan 1984, och då var det Sovjetunionen som gjorde det. Låt oss nu inse att vi är inte riktigt i samma nivå som Sovjetunionen en gång var inom ishockey…

Vi ses i Sochi 2014. Hoppas på guld den gången! Det är nämligen så att sedan OS 1992 har Sverige spelat så här:

1. 1992 (Albertville). Utslagna i kvartsfinalen av Tjeckoslovakien (som det hette på den tiden).
2. 1994 (Lillehammer). Guld, efter den spektaktulära dragningen av Foppa.
3. 1998 (Nagano). Utslagna i kvartsfinalen av Finland.
4. 2002 (Salt Lake City). Utslagna i kvartsfinalen av Vitryssland.
5. 2006 (Turin). Guld, efter finalmatch mot Finland. Nicklas Lidström gjorde det avgörande målet.
6. 2010 (Vancouver). Utslagna i kvartsfinalen av Slovakien.

Ser ni mönstret? Det verkar som att antingen blir vi utslagna i kvartsfinalen eller så vinner vi guld! Hoppas på ”tredje gången gilt” i Sochi.

(Lite tolkning från min sida där, men Pär talar om just detta ämne i följande klipp från SVT Play: http://svtplay.se/v/1788072/ishockey/marts__vi_maste_bli_tuffare_for_att_sla_kanada)

Jag tycker dessutom att det är lite mer ”driv” i Pär Mårts, för att använda lite Niklas Wikegård-uttryckssätt. Han känns lite piggare, lite mindre ”tråkig” än Bengan, som nog gjort sina bästa dagar åtminstone i Tre Kronor (både som spelare och tränare – tack, Bengt-Åke, för det positiva som du gjort för svensk ishockeyrörelse! Du har ju trots allt tagit guld både som spelare och som tränare, icke att förminska eller förringa på något sätt och vis).

Det finns trots allt en anledning att Kanada sedan år 2003 varit i final vartenda VM, frånsett 2006 då Sverige vann mot Tjeckien. (Kanske man kan vara lite fräck och säga att det var just för att Kanada redan var utslaget som Sverige vann…

Nu ser vi fram emot en riktigt intressant säsong 2010/2011 för vårt kära Tre Kronor. Men innan dess så börjar det med en OS-turnering om några veckor, där förhoppningsvis allas vår Peter ”Foppa” Forsberg kan vara med. Kom igen, Foppa! Vi tror på en stark insats för dig igen. Dina bästa dagar är inte förbi. Må du ha hälsan med dig och göra ditt livs insats. Amen.

Det kan nog bli en riktigt fin hockeysäsong, den här… och vet ni vad? Jag börjar nästan känna att det kan bli Sverige-Ryssland igen, som avslutning på säsongen. OS-final kanske? (fast det är ju inte riktigt avslutning) Pratade med pappa nu under tiden jag skrev blogginlägget, och han tyckte att Kanada blir det nog, eftersom det är på små rinkar. Så, kanske vi kan hoppas på Sverige-Kanada i OS-final (Sverige vinner med 6-5 efter sudden, Omark sätter det avgörande målet efter ett friläge) och Sverige-Ryssland i VM-final (Sverige vinner med 3-2 efter full tid).

Men, så några ord om den rent ut sagt bedrövliga TV-produktionen som SVT ägnar sig åt. Först lite ros: det är bra att man åtminstone skippar den här ”publiken” som man har på vissa turneringar. Det känns bara löjligt. Låt experterna sköta hockeysnacket, det blir nog bäst så. Sedan tycker jag att den där studion känns lite töntig över lag också. Tacka vet jag Viasat (TV6), de hade ju en studio riktigt ”rinkside” vid förra VM. Och så ordentliga intervjuer med Bengt-Åke, nästan lite väl ofta kanske kan tyckas, men ändå. SVT hade inte en enda intervju med någon spelare eller tränare, under matchen. Alright, det kan man kanske ta, kan tyckas.

Men efter matchen? Nada. Intet. Inte med någon spelare, inte med någon tränare. Kollade på svt.se nu och hittade bara en 54 sekunder sammanfattning av matchen, alltså inte ens någon komplettering av det som sändes på TV.

TV-sändningen var ju för övrigt splittad på 5 olika block i 2 olika kanaler, som tidigare nämnts. Måste skaffa en HTPC alltså, för jag såg att matchen sändes i sin helhet (precis som det ska vara!) på SVT Play. Det jag skulle vilja är att ha en HTPC som ger mig en fjärrkontroll med vilken jag kan ta emot allt: TV-sändningar, webbtv-klipp och livestreaming av innehåll (som ikväll). Detta går att uppnå, med en vanlig HTPC, eftersom du kan sätta in ett DVB-C, DVB-T eller DVB-S kort i en sådan. Problemet är bara att då utestänger man mina två favoritkandidater (om man någon dag byter TV-leverantör): Netikka TV respektive Maxivision. Bägge dessa bygger nämligen på egen, IPTV-baserad teknik, som dessvärre endast stöds av deras egna boxar (i Netikkas fall en Kreatel 1910, i Maxivisions fall vet jag inte vad det är för box).

Det är detta som är så retligt. Om man väljer mellan de tre olika alternativen DVB-C, DVB-T eller DVB-S så faller DVB-T bort direkt, eftersom vi är bosatta i ”fel land” – de marksända kanalerna är bara på finska (utom vissa enstaka program, typ hockey-VM som sänds på svenska + FST5 som är en helt svenskspråkig kanal. Men ändå, dessa kanaler utgör en minimal del av vårt TV-tittande). Det finns svenskspråkiga betalkanaler också via DVB-T, men utbudet är begränsat/dyrt.

DVB-C då? Jovars. Det finns ett lokalt kabelbolag där vi bor, med ett bra utbud av svenskspråkiga kanaler (SVT*, TV3, TV4, Kanal 5, TV6 och Kanal 9 ingår i deras utbud). Men kvaliteten på signalen är inte speciellt bra, enligt min erfarenhet.

Då återstår bara DVB-S, mitt kära hjärtebarn. Egentligen skulle jag vilja gå över till att enbart köra DVB-S och webb-TV-sändningar (för t.ex. kvällens match, den hade ju varit perfekt att streama över webben och visa på vår vanliga TV). DVB-S har nämligen den stora fördelen att det finns inte mindre än 4 högklassiga kristna TV-kanaler som distribueras via de vanliga satellitplattformarna (Thor/Sirius) som kostar absolut 0,00€ per månad att ta emot detta.

Men då har vi återigen detta: vi bor i ”fel land” för att ta emot TV via parabolantenn. Det finns inga lagliga sätt att ta emot de svenskspråkiga baskanalerna via parabol i Finland. Visst, det finns nog en och annan kanal på Viasats och Canal Digitals satellitplattformar som är på svenska, men inte de vanliga SVT-kanalerna. Vi skulle få in TV3 och TV6 i så fall, för 40€ per månad. Känns inte riktigt så kul. Jo, vi får väl in Viasat Hockey också, men… det är inget riktigt bra alternativ trots allt. Det är långa bindningstider på de där parabolpaketen också, dumt nog.

Frågan är om man skulle bli en TV-pirat, trots allt. Men kan man verkligen göra det med berått mod? Skulle jag vara beredd att stå inför Guds vita tron en dag och motivera ett sådant handlande, när jag blivit medveten om den oerhörda nåd Jesus visade mot mig, och mot alla människor, genom att ge sitt liv på korset för just mina personliga synder? Kan jag verkligen då med vett och vilja ge mig in i något som är, i bästa fall, moraliskt tvivelaktigt (i sämsta fall, direkt förkastligt)?

Det är lätt att motivera det med mänskliga argument. Det som kanske skulle vara mest aktuellt i mitt fall är SVT-paketet (Viasats variant). Detta paket är ingen extrakostnad för SVT att distribuera till mig (som bosatt utanför Sveriges gränser), eftersom de inte vet om att jag existerar. Det är ingen extrakostnad för Viasat, eftersom de redan har detta paket på sin plattform (och satellitutsändningar kostar ju ingenting ”per mottagare” så att säga…). Upphovsrättsinnehavarna får ju dock inte sin beskärda del, tyvärr.

Men trots alla dessa förnuftsmässiga argument så känns det ändå inte rätt… Kanske Maxivision-alternativet trots allt ser bäst ut för närvarande.

Är han i form så är han ju given i OS-truppen. Och som sagt – varför inte VM också? Jag hade själv ingen TV år 2006 så jag såg inte varken OS eller VM under ”dubbelguldåret”. OS-matchen har jag sedan sett i efterhand (tack för det, Pirate Bay. men inte VM-finalen.

Det vore ju rätt kul med en ”favorit i repris”. Vi vet att Sverige har ett av världens absolut bästa hockeylag. Lyckas Bengan bara få till ett bra lag med en bra kemi (och fysik), och coachar det tillräckligt bra så kan vi nå hur långt som helst. Då ska ”slipsen på”, som Wikegård har påpekat, och det ska vara lite aktiv coachning där han visar att han faktiskt vill vinna.

Det är knappt så att man kan vänta ända fram till februari faktiskt! Det blir kul med Czech Hockey Games som drar igång nästa vecka. Men då lär väl Foppa knappast vara med…

Att avsluta karriären (fast vem säger att han måste göra det redan…?) med ett till ”dubbelguld” vore väl både kul och trevligt. Han skulle då ännu tydligare visa att när proffsen är med (dvs. i OS) så har faktiskt Sverige ett sjukt bra lag. Och han skulle bli en av få (det är ju bara svenskar i den klubben än så länge) som vunnit både OS och VM samma år. Förra gången (2006) så var Foppa med i OS-laget, men inte VM-laget. Samma sak med Lidas. De som hittils är med i den klubben är:

• Kenny Jönsson
• Niklas Kronwall
• Ronnie Sundin
• Mika Hannula
• Jörgen Jönsson
• Mikael Samuelsson
• Henrik Zetterberg
• Stefan Liv

(Så hoppas vi förstås att det går någorlunda bra för Finland också, så slipper jag få alltför mycket gliringar på jobbet.

Men säg den glädje som varar för evigt. Så här ser tidsschemat för sändningen ut:

SVT1: 17:55-18:00
SVT2: 18:00-18:15
SVT1: 18:15-19:00
SVT2: 19:00-20:00
SVT1: 20:00-20:30

Inte mindre än fyra byten av kanal under en enda match! Detta är ju helt absurt. Dessutom räcker tiden (2h35min) inte riktigt till; om matchen går till förlängning så är det nog risk för att de inte hinner sända hela matchen. Man får ju hoppas att de i så fall är beredda att flytta på ”Mitt i naturen”, men den som lever får se…

Det är ju en sak att SVT1 och SVT2 har sina fasta tablåer, det får man ju ha förståelse för (och det är väl därför det blir det här flipp-floppandet). Men, kära vänner på Sveriges Television, det finns ju faktiskt SVT24 också! Under denna tid (17:55-21:00 så har vi lite marginal för eventuell förlängning) sänds följande (högst väsentliga?) program på SVT24:

17:35-18:35 Uppdrag granskning. Repris från SVT1 2/9.
18:35-19:15 En plats till låns. Repris från SVT 7/2. (OK, det är ju ganska länge sedan iofs…)
19:15-20:00 Go’kväll. Repris från SVT1 2/9.
20:00-20:30 Vem vet mest? Repris från SVT2 2/9.
20:30-21:00 Svenska dialektmysterier (detta låter ju faktiskt som ett intressant program). Repris från SVT2 1/9.

Så, summa summarum: 4 dagsfärska repriser, och en lite äldre. Känns inte som att detta är precis några högprioriterade grejer som inte hade gått att stryka för att kunna sända matchen ”i sin helhet”, utan att klippa sönder den på detta löjliga sätt.

Jag vet att inte alla (framför allt de som fortfarande har analog kabel-TV i Sverige; Sverige ligger ju lite efter vissa andra länder – Finland – när det gäller digitaliseringen av kabel-TV-näten…) har SVT24. Men vad sägs om följande: låt programmet sändas som det är planerat nu, men lägg en parallellsändning på SVT24 för oss som har den kanalen. Det vore väl det allra bästa?

Så som det är gjort nu är det i alla fall Riktigt Dåligt, SVT. Detta är inte vad vi betalar för. Sköt nu för allt i världen om de få hockeysändningar ni faktiskt har kvar på ett bättre sätt än det här. Säga vad man vill om TV6 och deras ideliga reklamavbrott mitt inne i perioderna, men där är det ju åtminstone på samma kanal hela matchen…