Jag tycker det är dags att vi i våra svenska ligor (Elitserien och Hockeyallsvenskan) avskaffar regeln om matchstraff vid lite smågruff/slagsmål. Som t.ex. det här exemplet. Jag menar, hallå? De delar knappt ut några slag mot varandra, eftersom domarna griper in. Hur i hela världen kan det där rendera en 5+20-utvisning, egentligen?

Jag menar så här: game misconduct (alltså matchstraff och eventuellt ytterligare avstängningar i kommande matcher) är ett straff som ska delas ut i situationer där en spelare uppenbart agerar vårdslöst/hänsynslöst mot en annan spelare. T.ex. diverse ”checking to the head”-situationer är ju rätt så solklara exempel på sådant. Utvisning, med matchstraff. Inget att diskutera.

Däremot lite ”råkurr”, gruff etc, det tycker jag är överdrivet att ge ett matchstraff för. Faktiskt. Jag anser att man i europeisk hockey borde gå över till NHL-regler på det här området. Dela ut en 5:a (major penalty) till vardera parten, och sedan får det vara nog med det.

Hockey är trots allt en känslosport, och jag ser ett slagsmål som ett, visserligen ganska brutalt men ändå naturligt, sätt att uttrycka sina känslor när de lite grann ”svallar över”. Kanske kan det också finnas en sanning i påståendet om att NHL-reglerna leder till ett mer ”rent” spel i övrigt; det har jag inte underlag nog för att kunna uttala mig om. Men helt klart är att det känns fånigt där domarna verkligen kämpar för att till varje pris undvika en fight, och sedan visar ut kombattanterna för resten av matchen…

Utslagna ur OS redan i kvartsfinalen, efter förlust mot Slovakien. Förlust mot Finland i Euro Hockey Tour med 7-0 (!) och 8-3. Sånt får bara inte hända. Visst, man kan förlora en match eller två, även mot ett lag som Finland (som beroende på dagsform är aningen sämre eller aningen bättre än Sverige). Men 7-0. Så mycket förlorar man bara inte med. Jag menar, så illa spelar ju Sverige sällan mot de ”riktigt bra” lagen, alltså Canada, Ryssland eller Tjeckien.

Så Bengans sista säsong var ingen riktig hit, det är nog ingen understatement. Visst, han förde Tre Kronor till en bronsmedalj i VM, men det var å andra sidan efter att fjärde gången i rad ha blivit utslagna i semifinalen.

Därför var det särskilt roligt ikväll när Sverige spelade ut Tjeckien. En trygg och bra säker. Det började bli lite svajigt där ett tag, när tjeckerna reducerade till 4-2. Men de kom aldrig närmare än så. Kändes lite flummigt där också när målvakten knappt visste om han skulle lämna kassen eller ej – var det bara ett taktiskt drag för att vinna tid, eller var det faktiskt så osäkert som det såg ut?

Så, Sverige är nu i VM-final igen. För första gången sedan 2006. Då vann vi matchen och därmed VM-guld. Det återstår att se om det går lika bra den här gången. Men faktum är att jag tycker nästan inte det spelar någon roll. Även om Sverige skulle förlora (vilket jag självfallet inte hoppas att de ska göra) så käns det som en framgångsrik säsong för svensk ishockey, och för Pär Mårts ledarskap. Han har lyckats införa en ny, roligare typ av hockey. Visst, man kör inte den hela tiden (60 minuter per match), men är på gång. Det går åt rätt håll. Och det är väldigt kul!

Det ska bli väldigt intressant att följa fortsättningen på detta. Dels VM-finalen förstås, och sedan VM i Finland/Sverige nästa år, VM i Sverige/Finland året därpå och sedan OS i Sochi 2014. Fortsätter det så här bra så är det nog inte alls omöjligt att vi ser Pelle Mårts i båset även där. Hoppas NHL går med att släppa sina spelare dit också, så kan det nog bli en del riktigt kul och bra matcher.

Matchen kändes lite ljum i början. Finland inledde med första målet och det kändes väl lite sisådär. Det roliga var att Sverige gjorde 1-1, och vände sedan finskt 2-1-underläge till 2-2 och vann som sagt sedan till slut. Det känns lite grann som att Per Mårds har fått något bra i rullning. Hade det varit under Bengans tid tror jag nämligen inte man hade orkat arbeta sig tillbaka i den här matchen. Men antingen så gjorde man faktiskt något bra i laget, eller så gjorde Finland det dåligt – eller, kanske ännu mer troligt, så är det en kombination av dessa bägge faktorer…

I vilket fall som helst: stort grattis till turneringssegern! Det är sånt här bra spel vi vill se från våra kära kronor i VM också i Slovakien, i maj. Heja Sverige!

(Man kan ju också se det som att HTPCn jag bygger, med en fungerande EPG och inspelningsfunktion – vår nuvarande funkar inte helt optimalt – är välbehövd.)

Gillar också Mårds inställning som nämns i länken som jag skrev i början av inlägget: ”Jag är nöjd med det jag ser men jag ag tycker att det är för många blindpassningar. Nu ska vi gå för det fjärde målet och ingenting annat, säger förbundskaptenen Pär Mårts.” Exakt så där vill jag att en svensk förbundskapten ska tänka! Jag är så glad att vi fått in Per Mårds nu, det ska bli mycket intressant att se hur det går. Matchen imorgon, jo, men framförallt i förlängningen. VM 2011, och på lite längre sikt, OS 2014. OS 2010 var ju en stor flopp ur svenskt perspektiv, så jag tycker målsättningen i OS2014 ska vara att göra en ”Turin”, en ”Lillehammer” – att vinna OS-guld helt enkelt. Vi har kapaciteten, framförallt när vi får räkna in våra NHL-stjärnor som Lidas (även om han nog har slutat vid det laget , Alfie (Daniel Alfredsson), Sedinarna, Kronwall, Dougie Murray et cetera. Men det känns tyvärr inte som att vi alls lyckades maximera lagets totala förmåga i Vancouver 2010. Så, mina förhoppningar på Sochi 2014 är stora. Absolut minimum är att det ska gå bättre än förra gången, då vi åkte ut i kvarten. En rimlig förväntan är snarare att Tre Kronor ska spela final – och vinner man, så har man verkligen lyckats riktigt bra (särskilt om det är typ Canada som motståndare).

Mycket roligt i alla fall att få ge ”bandyklubben från norr” på nöten, och det ganska ordentligt också för den delen. Grattis Redhawks, ska bli spännande att se hur det går för er i fortsättningen.

Sedan en annan grej. Jag tänkte på det här med fotboll idag. En del förbundskaptener kan ju efter en fotbollsmatch som slutat med 0-0 tycka att det var en ”bra match”. Det är ju en trist inställning tycker jag. Men jämför detta med kvällens match, där det alltså blev inte mindre än 10 mål. Hur ofta blir det någonsin 10 mål i en fotbollsmatch, har det ens hänt de senaste 100 åren i en match i Division 1 eller högre? Jag bara undrar…

Hockey 4 ever och Malmö Redhawks 4 ever i våra hjärtan. Over and out, avslutar med en rippad bild från Sydsvenskan:

Och så kom den då, den omdiskuterade timeouten. Vet inte om den egentligen var så otroligt dum. Man kan förstå den, om man tänker på att vilja vila backarna. Men tyvärr så kan man såhär i efterhand se att den kanske gav Tjeckien exakt de som de själva behövde för att samla trupperna och tala igenom spelet, innan de så går in och kvitterar matchen…

Och så straffarna. Här känner jag faktiskt att det måste bli uppryckning från Sveriges sida. Någon av TV6-kommentatorerna nämnde att den tjeckiske målvakten är mer van än Jonas Gustafsson på att hantera straffar, eftersom man i NHL har straffar när det slutar oavgjort (efter att först ha spelat en förlängning, min kommentar). Men i Elitserien gör man inte på det sättet. Istället så blir det bara förlängning; är det fortfarande mållöst går lagen därifrån med varsin poäng (så som jag förstått det).

Detta är naturligtvis inte alls bra. Det gör att spelarna, både målvakter och utespelare, blir ju inte alls lika vana och erfarna vid straffläggning. Linus Omark ska ha en fet credit för att han faktiskt ändå sätter sin straff, men tyvärr så misslyckades ju både den första straffläggaren från Sverige och den sista (Tony Mårtensson). Med mer träning på straffar så tror jag man får upp effektiviteten och får lite mindre ”nerv” i det hela. Man lyckas höja sig det där lilla snäppet extra, som kanske i den här matchen hade lett till en VM-final…

Nu blev det inte så, utan Sverige får istället nöja sig med sin tredje raka VM-bronsmatch. Det är väl inte fy skam i och för sig, men ändå. Ryssland spelar sin tredje raka VM-final (de vann ju både 2008 i Canada och 2009 i Schweiz)…

Nu är det gärnet som gäller imorgon. Allt annat än en bronsmedalj är underkänt. Tyskland ska helt enkelt inte ha någon chans mot Tre Kronor, särskilt inte om de spelar så pass bra som man faktiskt gjorde idag. Heja Sverige!

Jag tycker att Bengan (Bengt-Åke Gustafsson) får ta en ordetnlig funderare nu, om han inte redan börjat. Ska det vara Stefan Liv eller Henke Lundqvist som vaktar kassen i Tyskland i hockey-VM? Liv borde ju vara glödhet just nu, men frågan är om han är ”mätt” nu efter SM-guldet eller om han skulle förmå att ladda om och ”ge allt” en gång till om ca 2 veckor.

Henke Lundqvist å andra sidan borde vara revanschsugen, men… frågan är om inte Liv ändå vore ett bättre val, just nu.

Ska bli kul med en härlig avslutning på hockeysäsongen, såhär lite på försommaren… Det är rätt sjukt att arrangera hockey-VM så sent som i maj, är det inte? Särskilt i Tyskland. Jag menar, spelarna kommer ju nästan kunna åka och bada (utomhus alltså) mellan matcherna… låter inte som så där väldigt vintrigt och så. OS placering i februari känns betydligt mer ”rätt”.

Men dock inte hela vägen fram, som säkert de flesta av er redan känner till vid det här laget.

Man ju då reagera på lite olika sätt. Vissa blir glada, medan vi andra kanske inte blir riktigt lika glada. Personligen hoppas jag ju förstås att bandyklubben i norr (ni vet vilken jag menar åker ut nu i kvalserien och får spela i Allsvenskan nästa år. Blir nog en del sköna derbyn i så fall. Tror inte RBK har så mycket att komma med i en fullsatt Malmö Arena, faktiskt!

Tycker man som helhet kan vara rätt så nöjda med säsongen. Man hade som uttalad målsättning att sluta bättre än i fjol, vilket man klarade av. Klart det hade varit roligt med en fortsättning också, men det som jag är glad över är att jag inte tecknade något Viasat-abonnemang nu under några månader… det hade varit ganska bortkastat. Kollade istället en match på nätet (Malmö-Bofors, andra matchen alltså) till en mer rimlig summa pengar.

Så… låt oss hoppas man får till några bra värvningar nu under sommaren, och så går vi starkt under nästa säsong. Målet ska nu vara definitivt kvalserien, absolut inget mindre. Gärna ett ännu mer offensivt mål (Elitserien, förstås!), men… då ska det nog till lite mer spets. Det känns inte riktigt som att man klarade av att leverera när det som bäst behövdes. När Almtuna ledde med 3-1, både i andra och tredje matchen… det är i de lägena det visar sig om Redhawks är ett lag av elitklass eller ej. Tyvärr visade de två gånger om nu att de inte är det i dagsläget…

Först vill jag säga att jag är inte riktigt nöjd med Bengt-Åkes insats. Precis som Micke Renberg är inne på så fick bröderna Sedin bara spela 8 minuter i de två första perioderna, och det är nog alltför lite. Det är trots allt tränarens uppgift att se till att rätt gubbar lirar, så här tycker jag inte Bengt-Åke kan skylla ifrån sig med att ”de fick fler byten” eller liknande. Han måste ha bättre koll helt enkelt, och driva en mer aktiv coachning.

Sedan så är det en annan sak som är lite intressant… Det är matchen mot Vitryssland från 2002. En finlandssvensk kollega tipsade mig om den här artikeln. Svenska medier gav Sverige segern redan på förhand, och så gick det som det gick… ungefär likadant som nu: man blev alltför självsäkra, vilket tyvärr brukar straffa sig.

Men låt oss nu jämföra just Vitrysslands-matchen från 2002. Det finns nämligen skrämmande stora likheter:

• Matchen mot Vitryssland var i OS. Precis som idag.
• Matchen mot Vitryssland var en kvartsfinal. Precis som idag.
• Matchen mot Vitryssland slutade 4-3 till ”fel” lag. Precis som idag.
• Matchen mot Vitryssland spelades i Nordamerika (dock med stor rink). Precis som idag.
• Innan matchen mot Vitryssland hade Sverige vunnit tre raka matcher (mot Kanada, Tjeckien och Tyskland). Precis som idag hade man innan kvartsfinalen inte tappat en enda poäng!

Det är nog som Kaj Kunnas sa: ett lag har inte vunnit OS utan att förlora en match sedan 1984, och då var det Sovjetunionen som gjorde det. Låt oss nu inse att vi är inte riktigt i samma nivå som Sovjetunionen en gång var inom ishockey…

Vi ses i Sochi 2014. Hoppas på guld den gången! Det är nämligen så att sedan OS 1992 har Sverige spelat så här:

1. 1992 (Albertville). Utslagna i kvartsfinalen av Tjeckoslovakien (som det hette på den tiden).
2. 1994 (Lillehammer). Guld, efter den spektaktulära dragningen av Foppa.
3. 1998 (Nagano). Utslagna i kvartsfinalen av Finland.
4. 2002 (Salt Lake City). Utslagna i kvartsfinalen av Vitryssland.
5. 2006 (Turin). Guld, efter finalmatch mot Finland. Nicklas Lidström gjorde det avgörande målet.
6. 2010 (Vancouver). Utslagna i kvartsfinalen av Slovakien.

Ser ni mönstret? Det verkar som att antingen blir vi utslagna i kvartsfinalen eller så vinner vi guld! Hoppas på ”tredje gången gilt” i Sochi.

(Lite tolkning från min sida där, men Pär talar om just detta ämne i följande klipp från SVT Play: http://svtplay.se/v/1788072/ishockey/marts__vi_maste_bli_tuffare_for_att_sla_kanada)

Jag tycker dessutom att det är lite mer ”driv” i Pär Mårts, för att använda lite Niklas Wikegård-uttryckssätt. Han känns lite piggare, lite mindre ”tråkig” än Bengan, som nog gjort sina bästa dagar åtminstone i Tre Kronor (både som spelare och tränare – tack, Bengt-Åke, för det positiva som du gjort för svensk ishockeyrörelse! Du har ju trots allt tagit guld både som spelare och som tränare, icke att förminska eller förringa på något sätt och vis).

Det finns trots allt en anledning att Kanada sedan år 2003 varit i final vartenda VM, frånsett 2006 då Sverige vann mot Tjeckien. (Kanske man kan vara lite fräck och säga att det var just för att Kanada redan var utslaget som Sverige vann…

Nu ser vi fram emot en riktigt intressant säsong 2010/2011 för vårt kära Tre Kronor. Men innan dess så börjar det med en OS-turnering om några veckor, där förhoppningsvis allas vår Peter ”Foppa” Forsberg kan vara med. Kom igen, Foppa! Vi tror på en stark insats för dig igen. Dina bästa dagar är inte förbi. Må du ha hälsan med dig och göra ditt livs insats. Amen.